Med stora kopparmynt på flera kilo som det krävdes häst och vagn för att kunna ta med sig, var det inte konstigt att svenskarna efter hand gick över till den nya uppfinningen sedlar. Visste du att de första sedlarna i västvärlden stammar från just Sverige? Och känner du till orsaken till att det blev så? Svaret ligger i ett spännande kapitel i svensk mynt- och sedelhistoria. I nästan 140 år var svenskarnas mynt minst sagt säregna. De var stora, tunga och närmast fyrkantiga, och gjorda av koppar. Så pass tunga och ohanterliga var de att en uppfinningsrik svensk kom på något nytt - sedlar av papper!
Redan på 1500-talet under kung Gustav Vasas tid började upptakten till Sveriges storhetstid. Gustav Vasa var upptagen av pengasystemet och lät under sin tid som regent prägla väldigt många olika slags mynt såsom gulden, mark, daler, penningar och öre. De flesta av dessa mynt präglades i silver. Från början av 1600-talet blev emellertid riksdalern den suveräna mynttypen - ett silvermynt som blev präglat i valörerna ½, 1, 2, 4, 8 och 10 daler. Myntens nominella värde var beroende av det värde som metallen de tillverkades av hade. Det fanns ett ständigt behov av att prägla nya silverdaler. Samtidigt blev förekomsterna av silver i Sverige mer och mer sällsynta. När kung Vasas söner senare övertog tronen efter sin far, började man blanda koppar i silverdalerna. Från 1644 blev mynten präglade enbart i koppar, men det nominella värdet motsvarade fortfarande en silverdalers värde!
En av Sveriges största naturtillgångar var just koppar, och under en period stod Sverige för mer än 50 % av kopparproduktionen på världmarknaden! Nackdelen var att koppar var långt mindre värd än silver, och eftersom myntens metallvikt skulle motsvara myntens nominella värde, blev mynten av koppar väldigt stora. 
Därmed såg de svenska plåtmynten dagens ljus. Kopparmynten var så stora at man var tvungen att använda häst och vagn för att forsla dem! Det största myntet, en 10 silverdaler (som dock inte innehöll något silver), vägde nästan 20 kilo, och för den kunde man köpa en hel ko! Historien fortäljer att en skatteindrivare ska ha skrivit ett brev till Dronning Kristina om att han ikke längre kunde driva in skatt från befolkningen – han hade helt enkelt inte något passande transportmedel som kunde frakta de tunga plåtmynten! Även om de lägre valörerna bland plåtmynten var långt mer vanliga hos befolkningen, vägde en 2 daler nästan 4 kilo, och även dessa var naturligtvis väldigt ohanterliga för majoriteten. Och samtidigt som värdet på koppar ändrade sig genom de år plåtmynten var i bruk, blev själva mynten även använda som handelsvara. Når kopparrpriset steg, kunde man faktiskt sälja mynten för ett högre pris än myntens nominella värde! Det kunde till och med hända att ett plåtmynt delades i två delar, eftersom det fanns ett behov för mynt med lägre värde.
Alla de praktiska problemen med de ohanterliga plåtmynten gjorde att en fyndig svensk uppfann sedeln. Systemet fungerade på så sätt att kopparmynten man ägde deponerades i en bank och så fick man ett kvitto som visade att man ägde kopparmynten. Nu kunde man ta med sig kvittot istället och när man använde den som betalning blev mottagaren ägaren av kvittot, som gav rätt till kopparrmynten. Sedlarna var uppfunna, eller rättare sagt återuppfunna, eftersom ett motsvarande system tidigare hade existerat i Kina.
Allt i allt känner man till att det präglades ca 16 000 stora plåtmynt i koppar. Efter att de första svenska papperssedlarna började tryckas omkring 1660, avtog behovet för de långt mindre praktiska plåtmynten, men ändå präglades de ända fram til myntreformen 1776-77. Efter myntreformen blev plåtmynten, som den svenska riksbanken hade stora lager av, använda som exportvara. De blev faktiskt till och med använda som ballast på handelsskepp som seglade till Indien! Ett antal skepp nådde aldrig fram, utan sjönk utanför Sydafrikas kust. Särskilt välkänt är skeppsvraket efter det danska handelsskeppet Nicobar, tillhörande det dansk-ostindiska kompagniet, som hittades 1987 av två dykare. Det skulle visa sig att skeppet hade med sig över 8 ton eller ca 5 000 plåtmynt! Nästan 3 000 plåtmynt blev bärgade. Ett mindre antal av dessa blev senare tillgängliga för världens myntsamlare.
